sextiosjätte
Ja, alltså, svaret på varför jag inte har skrivit så mycket sen sist. Eftersom ni alla säkert sitter hemma och undrar varför inte Camilla har bloggat på länge. Och eftersom ingen av er uppenbarligen inte vågar bryta isen och faktiskt fråga, tänkte jag att jag skulle ta tag i det. Undra hur många läsare jag har tappat. Men vad gör det? Det är ju faktiskt sommar.
Jag hittade en enkrona på marken samma dag som jag kom hem från Sicilien och en 50-öring i går. Min tur håller i alla fall i sig. Turen kan man lita på. Ehm.
Och i morgon är det dagen med stort d. Jag kanske får en mobil. Jag har haft min mobil i snart 3 år. Jag kanske behöver en mobil.
Idag skulle vi fått gymnasiesvaret eller vad ni vill kalla det. Men inte. Såhär står det när man går in:
Omvalsperioden är nu avslutad. Den 26 juni görs slutlig intagning. På eftermiddagen samma dag kan du efter inloggning se ditt intagningsresultat. Dessutom kommer ett intagningsbesked att skickas hem till dig.
Vad är det för dag idag? Jo, dagen innan min födelsedag dvs den 26 juni. Hur mycket är klockan? kvart över 7. "På eftermiddagen samma dag" in my ass.
Inte ens en sådan viktig sida som gymnasieintagningssidan kan man lita på. Och hur långt har det inte gått då liksom? Tacka vet jag turen.
sextiofemte
Nu är dagen nästan slut. Ni som undrar hur det där gick till, kan jag berätta att jag inte orkade avsluta inlägget i morse, som jag så flitigt hade börjat på, så jag avslutar det nu i stället.
Under våran avslutningsmiddag med klassen för ett par dagar sedan, fick jag en form av livskris. Vår lärare frågade oss lite spontant sådär: Jaha, vem tror ni blir gift först? vem tror ni får barn först? vem tror ni blir kändis?
"Jag!" Svarade jag på kändisfrågan.
"Jaha, Camilla" svarade min lärare och spände blicken i mig, "För vadå?"
Min heliga Gud, tänkte jag. Kanske inte riktigt förresten, jag är inte så mycket kristen av mig. Men i alla fall, något i den stilen tänkte jag. Och så efter det tänkte jag ungefär att "Shit, Camilla, vad ska du egentligen bli känd för?" Jag har alltid vetat att jag är menad att bli något stort. Men aldrig har frågan varit så konkret förrut! Fast eftersom det var min fd so-lärare, svarade jag lite torr i munnen av min smärre chock och utav insikt om hur lite jag visste om mitt framtida liv (andningspaus) och hur liten aning jag hade om vad ville ådstakomma här i livet: "Människoförebild.. Typ Nelson Mandela".
Nelson Mandela. En svart 80årig fredskämpesnubbe som suttit inne halva livet.
Okej, Camilla, är det det du vill bli?
Ja, nu kanske ni förstår själva krisen i det hela.
Antingen hade jag ingen aning om vad jag snackade om och sa bara det första som slog mig att jag kanske skulle passa som, eller så vill jag verkligen bli en mörkhyad gammal gubbe, eller så har jag helt enkelt inga planer på livet och kommer sluta som munspelsman(eller kvinna, beroende på hur det går med Nelsongrejen) eftersom jag inte nånsin kommer veta vad jag vill.
Är det någon som känner igen sig? Jag tycker verkligen synd om dig.
Det blev ingen långsjön igår. Sverige i EM är att prioritera. Jag missar den mot Spanien.
Stackars mig.
sextiofjärde
Idag slutade vi 9an. Jag brukar sällan vara känslomässigt instabil, fråga vem som helst, jag gråter sällan till filmer. (Dead man walking är det ändå undantaget faktiskt) men idag kunde jag inte längre hålla mina känslor för mig själv, utan var tvungen att gråta ut en skvätt på Lisas axlar. Varför jag berättar det vet jag inte. Kanske för att ni ska inse min enorma, känslokalla pondus.
Långsjön nästa, återträff efter några timmar utan varandra är nog vad som behövs.
sextiotredje
Jag är lite upprörd. (Mitt humör skiftar väldigt snabbt här i bloggen märker jag)
Ingen spelade in de två senaste Lostavsnitten trots att jag snällt bad hela familjen att komma ihåg detta.
Men man kan ju inte klandra folk för att de glömmer saker, eller hur? Så länge det inte händer fler gånger liksom.
Igår var jag hos Jocke och spelade GH och såg matchen. Jag trodde på 2-0 och jag vann och de andra förlorade. Jag måste ha känsla för sånt där.
Men det var inte det jag skulle komma till, för det var nämnligen så att Frida måste ha haft rätt när hon sa att man är mer sällan inne på datorn (bloggar mindre) när det är sommar och fint väder. Och att det därför jag inte klandrar er för att mer sällan läsa min blogg.
Som ni märker nu är jag väldigt osjälvisk och förlåtande. Det kommer definitivt upp på min lista över bra personlighetsdrag.
Nåt att skriva i sitt CV kanske.
sextioandra
Det ska aldrig mer hända igen, jag lovar.
Men sist jag skulle blogga så var det någon flytt och så gick det inte och då försvann mitt tålamod lite.
Rätt mycket.
Sen senast har jag lärt mig lite nya saker:
Man ska inte klippa sig
Ja, det var väl ungefär det.
Jag är i extas, om 4 dagar är det sommarlov och sen är det Sicilien, Norge och Ungern, samt vårt egna landställe och förhoppningsvis Lisas landställe.
Och min födelsedag får vi inte glömma. 27 juni och jag gillar choklad, blommor, kläder, nagellack och kokböcker.
Ser ut att bli en bra sommar, inte sant!?
