fyrtiosjunde
Klagade jag lite på skolan och tillvaron kanske?
Är man den som gör något åt sånt man klagar på kanske?
Ja och återigen ja.
Jag och Lisa tar härmed beslutet att lämna staden för en långhelg på Revsudden. 2 mil utanför Kalmar, ni som hittar.
En chillhelg med filmmaraton, varm choklad, godis och långa promenader. Hej då kalla No-klassrum!
Hoppas bara vi kan ta ledigt på måndag som planerat. Herre Gud. En dag, det måste väl funka? Ja, det funkar nog.
Jag har ett litet dilemma. Det är inte världsviktigt, men värt att ta upp. Har ni tänkt på hur svårt det är att klippa sig? Ja, först ska man bestämma sig hur man vill ha det, ändra åsikt 20 gånger och så småningom komma på att man kanske ska beställa tid. Sen ringer man med för kort varsel så att man måste vänta till nästa helg. Komma nästa helg, med en klump i magen för att man fortfarande inte har bestämt sig för hur man vill ha det. Se att det är en ny frisör den här gången och börja oroa sig för att det inte ska bli lika bra som sist. Kanske till och med sämre. Så ska man slå sig ner i frisörstolen med sina darriga knän och ja, vänta. Vänta på det annalkande svaret. Och det är inte lätt att bara sitta och vänta när man förskräckt ser på hur de kanske inte klipper exakt som man tror är bra.
Ja, det är väl en 10 faser man går igenom när man ska klippa sig. Alla lika svåra och tärande på ens tålamod. Och precis när steg 10 är avklarad, dröjer det en vecka innan man är där igen; Hur ska jag klippa mig nästa gång?
Jag är ungefär där. Fas 1.
Page? Kortklippt? Ska jag spara? Raka? Nej vi ska inte gå till överdrift. Men det är verkligen inte lätt. Och när jag väl bestämmer mig, är det bara för att låta det börja om igen.
Men det är väl så det går till i livets, åtminstone klippningens, stora cirkel...
Ibland blir jag uppriktigt sagt imponerad av mig själv hur jag kan lyckas knyta ihop inläggen sådär vackert i slutet.
fyrtiosjätte
Därför tänkte jag att det var dags för ett avbrott i det effektiva sökanet på kärnkraftsfakta och i stället lite klagning.
Nu var det klart så dags att återgå till sökandet.
Är det någon som råkar veta lite speciellt mycket om just kärnkraftverk skulle jag vara rätt så tacksam om ni ville höra av er. Det skulle vara lite som en räddare i nöden till och med.
Bredvid mig sitter för övrigt Cicci och ber mig mycket snällt om att omnämnas i min blogg. Det är ju ganska förståligt, vem vill inte det?
fyrtiofemte
Mamma är i Lund, pappa är i Bryssel, bror ska strax dra på studentskiva.
Ett visst antal kvadratmeter bara för mig själv.
Underbart!
Detta ska jag utnyttja på bästa sätt,
ett fast tag om fjärrkontrollen, massa gott och en skön soffa.
Kanske ska somna framför TV:n?
Nu när jag väl har chansen liksom.
Gah, Torn börjar nu. Snart. Det är ett bra program det.
fyrtiofjärde
Jag har absolut inget att skriva om idag. Därför tänkte jag skriva om min dag hittills i kronologisk ordning. Det är väl kul?
Vaknar 07.18
Äter en stor frukost
Samling på Örby BP
Får skäll av Charlotte
Åker till Sundbyberg
Spelar en match utan avbytare
Gör ett mål
Fortsätter spela en match utan avbytare
Förlorar med 4-2
Hittar en krona på marken
Åker hem
Kommer hem
Duschar
Solar
Vilar
Äter lunch
Cyklar till Lisebergs IP
Kommer fram till Lisebergs IP
Är nära på att somna
Spelar lite fotboll
Ser hur några vi känner kommer, men ingen säger hej
Tycker att det känns lite fel
Fortsätter spela lite fotboll
Slutar spela fotboll
Vi sätter oss och pratar
Cyklar hem
Hämtar 16:-
Cyklar till Lisa
Går ner till Vivo med Lisa
Köper en Cornetto citron för 14:-
Måste lägga 2 lösa kronor i min opraktiska ficka
Vi går till Lisas studsmatta
Snackar lite skit
Börjar frysa
Äter Mariekex
Börjar frysa ännu mer
Cyklar hem
Byter om
Sätter mig vid datorn
Tar ett äpple
Bloggar om min dag i kronologisk ordning
Skriver att jag bloggar om min dag i kronologisk ordning
Skriver att jag skriver om att jag bloggar om min dag i kronologisk ordning
Skriver om att jag skriver om att jag sk...
fyrtiotredje
Det blir jättemysigt, jag lovar. Kom, vettja!
En mycket irriterande sak, mina vänner, är att jag mot all förmodan har tappat bort lösenordet till gymnasieintagningen.
JÄVLAR!
Jag gnuggade geniknölarna och skrev in ett lösenord, som råkade vara rätt!
Jag hade det i bakhuvudet helt enkelt. Och det var svårt, typ hfjiqk. Jävlar vilka talanger en del är födda med.
Om ni undrar vidrare kommer jag in på vilket gymnasie jag vill.
Woho. Kom på disco i morgon förresten! Jag ska sälja godis tror jag.
fyrtioandra
Igår var en mycket krävande dag. Både mentalt och fysiskt,
Mentalt hade jag mental förberedning för min gympalektion och fysiskt utförde jag den, till allas belåtenhet såklart. Men ändå, det var en jobbig dag. Helgen var fylld av jobbigheter och veckan innan det var hemsk. Okej, nu överdriver jag mycket. Men tänk er blomma.
Ja, en blomma är en bra jämförelse!
Föreställ er hur den dag för dag står ute i rabatten och växer i solens sken. Men efter mycket sol och värme behöver blomman, säg förgätmigejen, lite vatten för att kunna fortsätta växa i solen. Om den inte får vatten snart så vissnar den.
Så idag var det fullbokat med aktviteter. Jag tänkte (inte just då, men när Lisa sa ett nämnvärt citat till mig; "Jag kan inget recept på framgång, men däremot ett på misslyckande: försök vara alla till lags" (Jag vet inte vem som sa detta (undra hur många parenteser man kan sätta i en parentes (förmodligen inte så många))) hon eller han måste varit mycket klok i vilket fall.) Då! Då tänkte jag): Nej, jag pallar icke.
Så nej till 93:match, nej till repning, nej till läxor, nej till bojkottning av sommar-OS osv. Ungefär som Lisas lillebror Alfred skulle uttryckt det.
I stället tog jag en cykeltur till Älvjöskogen för en rehab-runda med ipoden.
Alla har vi våra vatten helt enkelt.
Konstnärligt formuletat måste jag säga.
fyrtioförsta
Däför ska jag gå och byta om till kussarna kommer.
Jag har 10 kusiner, varav en är av det kvinnliga könet.
Och eftersom mitt enda syskon är en bror, har jag fått växa upp med en jedra massa killar.
Mina småbarnskompisar bestod dessutom av en Johan och en Danny.
Nu kanske ni förstår varför jag har blivit som jag är.
Men jag tycker att det är roligt, killar är ofta mer avslappnade en tjejer. Och man kan säga vad man tycker till dem utan att vara orolig att de misstänker att man har baktankar bakom varje mening.
Även de kan säga vad de tycker rätt ut i stället för att .. inte säga det eller fläta in det i meningar som tjejer kan göra. Ibland kan vi till och med få kritik att låta som berömd. Det är en konst vi har.
Tillexempel sa en viss kille, han får gå under kodnamnet Ernest, ungefär såhär till mig:
Ernest: Du har dåligt, svengelskt uttal.
Jag: Jag vet.
Jag blev inte sårad eller besviken. Jag vet att jag, som Ernest påpekade, har dåligt engelskt uttal.
Säg att jag skulle prata engelska, med en tjej den här gången:
Tjej: Eh, fniss.
Jag: Vad är det?
Tjej: Nej asså det var inget..
Jag: Okej så lätt ås kontinju.
Tjej: Fniss..
Jag: Okej, vad ÄR det?
Tjej: Nej asså, det var bara när du sa, eller nej, asså, det var verkligen inget!
Okej, alla tjejer håller inte på så. Det var faktiskt ett rätt dåligt exempel.
Tjejer är ju trots allt bäst.
fyrtionde
Jag har shoppat! Gjorde en impuls och satte mig på bussen till Farsta Centrum. Lite b, kanske det låter som i en del av eras öron. Jag är lite b.
Jag köpte en massa fina saker och om jag verkligen måste dela med mig av min konsumtionsglädje, kan jag ju säga att det blev två toppar, massa hårspännen och ett par gula, jättefula solglasögon. Jag är lite ful. På ett snyggt sätt.
Men som kompensation för min pengaslösande och omiljövänliga hobby tog jag endast emot EN påse. Alltså tackade jag nej till ungefär 5 påsar.
Lär av proffset, säger jag bara.
Många bäckar små!
Pelle, om du undrar varför jag inte svarat dig på messet än så är det för att jag jobbat med min eländiga bokrapport ca 4 timmar.
I morgon är det fredag, säger jag bara.
Om det finns någon ambitiös sommarlovsvetande som läser detta, skulle jag förövrigt vilja veta hur många dagar det ät kvar till sommarlovet.
Och för att slippa återgå till den förbannade rapporten som ändå blir hyfsat dålig, kan jag ju passa på att säga att på söndag ska jag till Aksara för att leta balklänning med Lisa. Var kan man mer kolla? Kanske på second hand, vad vet jag? Vilken bra idé, Camilla.
I morgon är det fredag, säger jag bara.
trettionionde
Mitt liv skakades om totalt idag när jag på vägen till skolan hittade inget mindre än en tiokrona på gatan! Hade det varit mindre hade jag kanske råkat gå förbi den, vilket understryker vikten av att det just inte var något mindre än det guldglänsande myntet vi valt att kalla tio-krona.
Men det slutar inte där!
Nej, för igår hittade jag, tro det eller ej, en femtioöring på tunnelbanestationen
Det låter verkligen som om jag är en hemlös stackare som bor varhelst det finns tunnelbanor och blir överlycklig av att hitta små mynt.
Men det intressanta i det här är att det helt strider mot gårdagens uträkning. Jag skulle ju endast hitta pengar var åttonde dag. Jag klagar inte alltså! Bara förtydligar. Kanske bör jag också tillägga att det inte stämmer. Det där med en hemlös stackare alltså.
I alla fall, min tur ökade alltså med 2000% (rätta mig om jag har fel) Från igår, till idag. 10 kronor = 2000% mer än 0,5 kronor. Om ni undrar hur min hjärna tänker.
Därför ligger min turprocent nu på
Gårdagens turprocent, 12,5 gånger 20,00 = 250%
Jag har 150% mer tur än vad man kan ha.
Det här blev lite för jobbigt tänkande för min annars väldigt strukturerade hjärna en onsdagseftermiddag. Men visst låter det ganska bra?
Dags att lägga den lilla energin som återstår i mitt huvud på bokrapporten i stället för tur-uträkningar. Men ett tag blev det riktigt övernaturligt va? Först en 50öring, sen en 10krona. Fru Gud.. Vad blir det i morgon liksom? En 20 000-lapp? Jag lovar att återkomma med den spännande fortsättningen!
trettioåttonde
Idag åkte jag tunnelbana ca 8 gånger. Varav en gång öppnades dörrarna prick framför mig.
Ni kanske tycker att jag är småkonstig som tar upp det här med tunnelbanedörrar i vart och varannat inlägg. Men det är viktigt för mig.
Jag mår verkligen bra när det händer. Det är som en inre maktkänsla som växer för varje gång och jag känner att det är jag och ingen annan på perrongen som har kontrollen över ..det mesta, för tillfället. Att det är min dag.
Och eftersom tunnelbanor var tillräckligt förekommande för min del idag, räcker det till att skriva trovärdig statistik utav resultatet.
Alltså, en utav 8 gånger har jag turen med mig. En åttondel av gångerna.
12,5% tur.
Och vad kan vi dra för slutsatser av det här?
Jag vinner på var åttonde lott.
Jag har tur var åttonde dag.
Jag vinner 12,5% av gångerna jag spelar kort
Det är 12,5% chans att jag hittar pengar på gatan
Det är även 87.5% risk att jag har otur i princip allt
Hur stor tur har du?
trettiosjunde
En månad innan familjens avresa till Sveriges nordliga breddgrader satt de alla samlade kring köksbordet.
"Jag vet!", sa flickan
"Vadå?", sa hennes bror
"Kan vi inte testa på snowboard medan vi är där oppe? Det har jag alltid velat göra" sa hon drömmande och såg hoppfullt på sin bror.
"Vi kommer bara skämma ut oss, förlöjliga oss och sprida allmänt dåligt rykte om stockholmare"
Flickan blev lite ledsen i ögat, men hon ville inte ge upp sin dröm att äntligen få åka snowboard. Så i stället satte hon igång att smida elaka planer och kom fram till det värst tänkbara.
Hon skulle övertala brodern.
Var och varannan dag när hon träffade brodern sa hon bedjande:
"Snälla, snälla bror. Kan vi inte testa på snowboard när vi är där oppe?"
Och var och varannan dag fick hon även svaret:
"Vi kommer bara skämma ut oss, förlöjliga oss och sprida allmänt dåligt rykte om stockholmare"
Dagen innan avresan hade flckans indoktrineringsförsök satt sin prägel och när hon frågade brodern:
"Snälla, snälla bror. Kan vi inte testa på snowboard när vi är där oppe?"
Svarade han matt:
"Okejrå, bara för att du blir så förbannat jobbig när du inte får som du vill."
Flickans glädje gick inte att beskriva.
Så till slut, stod de två syskonen svettiga i skiduthyrningen och förklarade för Lasse att detta var första gången de skulle åka snowboard så de trodde att de skulle ha vänsterfoten fram. De fick varsin snowboard, handledsskydd och hjälm och konkade med dessa ända bort till skidbackarna.
Det började bra, snowboarden satt på och flickan var alldeles röd om kinderna av lycka.
Så var det ankarliftenliften. Jag ska inte tala om för er mycket mer, då det kan frambringa skadeglädje och andra elaka tankar om flickan. Jag ska inte tala om de otaliga försöken att ta liften, hur hon i stället gick upp för backen eller hur hon valde att ta sig ner för backen.
Den saken var dock klar, att hon hade aldrig känt sig så utskämd och förlöjligad förr. Aldrig hade hon heller spridit så dåligt rykte om stockholmare.
Sorry people in the hood, det var inte min mening!
