noneeds

Alltså jag är lite nedstämd. Jag brukade alltid läsa en viss människas blogg och den var verkligen asbra. Men nu har människan slagit ihop bloggen med en annan människa och nu är den inte alls lika bra. Vad onödigt liksom. Men å andra sidan hade inte livet varit en utmaning utan svårigheter av denna grad. Därför får vi se detta som en de av livet och försöka göra det bästa möjliga av det. Typ be henne börja skriva i sin vanliga blogg igen.

Idag var jag hos optikern för att få intyg så att jag kan börja övningssköra. Det var ett väldigt påfrestande inslag denna annars tillräckligt påfrestande torsdag. Först och främst slutade vi skolan sjukligt sent, sen var jag (och min vapendragare Lisa) tvungna att sitta på tunnelbanan i rusning. Och ni vet nog alla hur det är med tunnelbanor och rusning. Det går inte ihop. Men jag lovar er, det blir värre.
Ja, sen väl framme hos optikern råkar det vara extra snålt med bemanningen, och även här rusning. Det går inte heller ihop. Därinne får (måste) vi trängas bland svettiga tanter och arga byggarbetare i minst en halvtimma innan våra nummer ropas upp. Klockan är nu 17.24 och den skånska tanten i kassan har endast tid för oss 18.20 tidigast. Jaha.

Hem, kissa, äta äpple, läsa tråkig klädkatalog, tillbaka.

Hej, kom in, läs här, tack, säg till när det lyser, tack, full pott.

95 kronor tack.

Va fan? jag tog 3 minuter av deras arbete, de tog två timmar av min fritid. Önskar jag hade sagt det till henne, men var det någon som skulle ha betalt där så var det faktiskt jag.