sjuttionde
Ja nu när skolan snart börjar om igen och vardagen alldeles för högt bankar på dörren är det väl dags att ta tag i bloggandet. Och när allt det härliga ändå bryter upp och återgår till det vanliga kan väl gud ge mig en knäskada också. Som på den gamla vanliga tiden liksom. Visst visst, ett uttöjt ledband till Camilla.
Men det ska bli bra, sa sjukgymnasten.
Lisa har kommit hem från en sommar på en massa ställen och jag och mina kära lagkamrater anlände för inte så länge sedan till Arlanda. Med en pokal, guldmedaljer och en handmålad tallrik. Så alla är hemma och allt är lungan igen.
Som en såhärärlivetförcamillarightnow-uppdatering.
Igår blev jag väckt klockan 09.58 av att Lisa ringde för att meddela att jag så snabbt som möjligt skulle ta mig till utkiksberget. Ni förstår, hon ville så hemskt gärna fira min 16-årsdag på sitt egna vis. Där fick jag i vilket fall gå på skattjakt och hitta en väldigt god frukost bestående av bullar, choklad och annat gott. Även en mycket vacker klänning i alla möjliga färger blev min denna lite annorlunda morgon. Väl hemma någon gång på eftermiddagen bar det snart av igen till en mini-möhippa och med en sjal runt ögonen och öronproppar blev jag bara lite förvånad när jag till sist satt i en biostol framför Mamma Mia! Det var sjukt kul. Vad jag inte riktigt vågade berätta för Lisa var att jag egentligen fyllde år för över en månad sen.. Men, vad gör man väl inte för gratis bio och nybakta bullar?
På måndag börjar jag i Kärrtorp!
