noneeds

Om man är dålig på att planera händer det att man måste sitta uppe till halv ett.

Jag är bra på att planera, ändå satt jag där, ensam i köket, med en kopp very äckligt kaffe i handen, med so:n framför mig mitt i mörka Örbynatten. Och ni som inte vet det, kan knappt föreställa er hur mörka en del örbynätter kan vara.

Det var synd om mig.

Inte för att jag har nåt emot mörka, alltså.

Men nu är det annat.

Jag har fortfarande inget emot mörka, alltså.

Men nu är det inte synd om mig, längre, alltså.


Jag har sett mitt inspelade Lostavsnitt, sovit, ätit en brownie och har det allmänt lugnt. Jag har framtiden i mina händer och alla möjligheter att göra vad jag vill med mitt liv. Jag kan göra allt förutom flyga, typ.

Ändå bor den där tycka-synd-om-mig-själv-känslan kvar sen i går kväll.

Det är nog synd om mig trots allt.