noneeds

Här följer en del följder man måste utstå om man är förkyld:

Tugga tuggummi med öppen mun
Snörvla sig sådär pinsamt mycket under lektionstid
Missa träningar, matcher, beeptest
Låta som en strypt gås när man svarar i telefon
Tappa all kondition

Så, nu vet ni som aldrig har varit förkylda hur det är.

Jag har just diskuterat med Viktor om att jag borde fira när jag har kommit till inlägg nr 100.

Det är jag väl värd?

Ja, det är jag.

Idag tänkte jag berätta om en händelse som lade mina tankar i djupa veck.

Långsökt, men det händer inte så mycket nämnvärda saker dessa gråa skoldagar.

I alla fall så hade jag kommit hem från skolan och tog mig en macka. Och ett glass kall Oboy.

Fick lite mellanstadieflaschbacks när jag satt där som bäst. Fast det hör inte till saken alls.

Jag satt i alla fall där, med endast en liten bit av mackan kvar i handen och fick grov beslutsångest.

Till er som inte är så vana vid mina mackvanor kan jag nu förtälja att jag är verkligen gillar att  doppa mackor. I de mest tänkbara drycker.

Pinsamt, jag vet.

Men ödjmuk som jag är bjuder jag på den.

Åter till ämnet, jag satt där och undrade:

Ska jag doppa den sista biten av mackan i Oboyen, eller inte?

Den ena delen av mig sa:
Gör det Camilla, det är du värd. Det är gott att doppa mackor, det vet du!

Medan den andra delen sa:
Nej Camilla, doppa inte mackan. Det är gott med omväxling, du doppade ju resten av mackan. Testa brödets torra härligheter i stället!

Beslutsångest, sa en tredje del.

Jag slog då mina kloka hjärnhalvor ihop och kom fram till att det ultimata vore ju att doppa halva den sista biten, och äta halva som den var. 

Jag är verkligen otrolig! Jag menar, vilken annan människa skulle komma med den idén? Undra om jag är född med denna talang eller om det är något jag utvecklat.


Och så från ord till handling:

Jag förde sakta ner mackan i glaset, lite darrig, ville verkligen bara att exakt halva mackan skulle omsvepas av den lljuvliga chokladdrycken. Men det var fortfarande jag som hade kontollen, jag är ju inte direkt den som blir knäckt av utmaningar. Men så PANG POFF BOM! Hela lilla mackbiten låg helt plötsligt flytande och snurrade förvirrat runt i mjölkenvågorna som hade uppstått. (Tänk er en övergiven badmadrass mitt ute på havet).

Nu var helt plötsligt min mack-plan totalförstörd. Fördärvad. Ruinerad. Förfallen. Fullkomligt sönderskakad helt enkelt!

Och för att ni ska få lite kred för att ha läst en sån onödig fakta om en person ni kanske inte ens känners liv, ställer jag er nu frågan:

Har ni tänk på hur lite det krävs för att förstöra något?


Smaka på den!

Och har ni redan tänkt på det, ja, då har ni verkligen slösat bort viktig tid på att läsa detta. Eller så spelar ni ovetande och tänker igen. Precis som herr Phil Collins skulle tyckt.