sjuttiofemte
sjuttiofjärde
Idag var jag hos optikern för att få intyg så att jag kan börja övningssköra. Det var ett väldigt påfrestande inslag denna annars tillräckligt påfrestande torsdag. Först och främst slutade vi skolan sjukligt sent, sen var jag (och min vapendragare Lisa) tvungna att sitta på tunnelbanan i rusning. Och ni vet nog alla hur det är med tunnelbanor och rusning. Det går inte ihop. Men jag lovar er, det blir värre.
Ja, sen väl framme hos optikern råkar det vara extra snålt med bemanningen, och även här rusning. Det går inte heller ihop. Därinne får (måste) vi trängas bland svettiga tanter och arga byggarbetare i minst en halvtimma innan våra nummer ropas upp. Klockan är nu 17.24 och den skånska tanten i kassan har endast tid för oss 18.20 tidigast. Jaha.
Hem, kissa, äta äpple, läsa tråkig klädkatalog, tillbaka.
Hej, kom in, läs här, tack, säg till när det lyser, tack, full pott.
95 kronor tack.
Va fan? jag tog 3 minuter av deras arbete, de tog två timmar av min fritid. Önskar jag hade sagt det till henne, men var det någon som skulle ha betalt där så var det faktiskt jag.
sjuttiotredje
Den här veckan har vi börjat i genomsnitt typ 10 och vi har haft sammanlagt två lektioner. Jag har sovit mer än vanligt också.
Kan någon förklara för mig varför jag är sjukt trött?
sjuttioandra
Jag förstår er om ni nu suttit i exakt samma ställning framför dataskärmen sedan senaste inlägget dök upp, dock nu med sönderbitna naglar och rödsprängda ögon, i ren iver om att få veta hur första skoldagen var för Camilla.
Jo tack, det var bra. Fast jag tycker bestämt att vår klass borde vunnit den ärofyllda tävlingen Mission Impossible, där priset handlade om att få springa ut först i trean. De andra fuskade förmodligen. Men så kan det vara..
Jag har egentligen inget mer att tillägga om min gymnasietid hittills. Tänk om jag gick i trean och skrev så. Vilken långsint jävel liksom. "De andra fuskade" böt pliis..
Nej men jag måste säga att Kärrtorp verkar leva upp till både rykterna och förväntningarna. Både skolan och människorna. (Skolan, människorna och lärarna höll jag på att skriva. Men hej, lärare är kanske människor ändå) Och jag brukar ändå vara rätt kritisk.
Varje gång jag bloggar får jag värsta träningskicken. Det är bra. Borde blogga oftare. Slipper ni bita sönder era naglar liksom. Och så får jag bättre kondition på köpet.
sjuttioförsta
Idag är det två dagar tills skolan börjar igen. TVÅ DAGAR!? Oj, det tog lite tid innan jag faktiskt insåg att det bara är två dagar kvar. Och nu är det nog bara en och en halv i och med att jag suttit framför datorn hela morgonen. Måste. Göra. Något. Av. Dagen.
Jo, ska faktiskt ut och springa nu. Det är sällan man har lust med det och nu har jag det och det är dumt att slösa bort sådana tillfällen. Lika dumt som att slösa bort sommarlovsmorgonar. Och i kväll ska vi ha en hederlig tjejkväll här. Tyvärr försvinner en av oss 5, men Lisa, ha det så kul på fjortiskonserten ändå. (Här kan vi i och försig snacka om bortkastad tid)...
Det är rätt kul med tjejgäng faktiskt. Jag, Frida, Frida, Pelle och Lisa har kännt varandra i säkert 10 år, men tänka sig, det är inte förrns nu vi funnit varandra. Och det är väldigt viktigt att få utlopp för sina tjejiga sidor ibland också, så tjejgäng for the win.
Vad ska man ha på sig första dagen då?
sjuttionde
Ja nu när skolan snart börjar om igen och vardagen alldeles för högt bankar på dörren är det väl dags att ta tag i bloggandet. Och när allt det härliga ändå bryter upp och återgår till det vanliga kan väl gud ge mig en knäskada också. Som på den gamla vanliga tiden liksom. Visst visst, ett uttöjt ledband till Camilla.
Men det ska bli bra, sa sjukgymnasten.
Lisa har kommit hem från en sommar på en massa ställen och jag och mina kära lagkamrater anlände för inte så länge sedan till Arlanda. Med en pokal, guldmedaljer och en handmålad tallrik. Så alla är hemma och allt är lungan igen.
Som en såhärärlivetförcamillarightnow-uppdatering.
Igår blev jag väckt klockan 09.58 av att Lisa ringde för att meddela att jag så snabbt som möjligt skulle ta mig till utkiksberget. Ni förstår, hon ville så hemskt gärna fira min 16-årsdag på sitt egna vis. Där fick jag i vilket fall gå på skattjakt och hitta en väldigt god frukost bestående av bullar, choklad och annat gott. Även en mycket vacker klänning i alla möjliga färger blev min denna lite annorlunda morgon. Väl hemma någon gång på eftermiddagen bar det snart av igen till en mini-möhippa och med en sjal runt ögonen och öronproppar blev jag bara lite förvånad när jag till sist satt i en biostol framför Mamma Mia! Det var sjukt kul. Vad jag inte riktigt vågade berätta för Lisa var att jag egentligen fyllde år för över en månad sen.. Men, vad gör man väl inte för gratis bio och nybakta bullar?
På måndag börjar jag i Kärrtorp!
