noneeds

Okej, det finns en del jobbiga saker.

(..Camilla erkänner..)

1. Huvudvärk
2. Halsont
3. Huvudvärk
4. Täppt i näsan
5. Skavsår
6. Huvudvärk
7. Jobbiga prov
8. Illamående
9. Huvudvärk

Det är intressant hur alla dessa tråkigheter infaller inom loppet av en vecka. Men har man tur så har man.

För att komplettera ett sånt här hittills negativt inlägg, behöver man även skriva något positivt. Ni som inte är så erfarna om blogglivet och förgäves arbetande inte kommer över 3 läsare om dagen, kan alltså ta lärdom.

Jag ska nu bli sådär lite fjortisvarningspeeatöntig och skriva ett litet känslosamt stycke om en vän jag har. Det beror nog mestadels på att jag lyssnar på en sån där djup låt jag fått av Frida, för att i alla fall komma med minst en bortförklaring till att jag inte bör grupperas som "en av dem".

(Så även om jag försöker hålla mig till en likgiltig skriv-stil, antar jag att detta får vara undantaget. Jag sa ju trots allt att jag skulle börja göra det som faller mig in mer)

Jag har alltså då en vän som heter Lisa. Det vet ni alla, men för att ha en början, en inledning liksom. Och för att de som tänker med svanskotan ska ha ett hum om vad jag talar om. Lisa alltså. Hon är mycket speciell. Första intrycket kan vara att hon har ett IQ på sex tusen och att det aldrig skulle falla henne in att umgås med de dödliga. (Det är därför jag och hon passar så bra ihop .............) Andra skulle av hennes impulsiva handlingar, som att hoppa upp på ens mage utan förvarning, cykla rakt in i lyktstolpar, snurra på klackarna tills hon mår illa (och nu vet vi ju alla var hennes bror får sina mindre normala idéer ifrån) osv, döma henne som någon med IQfiskpanett, typ.

Vi andra som känner henne, vi vet däremot att hon är den mest fantastiska lilla varelse man kan möta. Jag tror att det lilla ljuset i livet var och en har, är en bit Lisa alla har fått för att orka med allt. Inte för att Lisa alltid kommer med sina om än mycket roliga skämt, hon gör en glad bara genom att finnas. Genom att stå där varje dag, utanför min dörr och frenetiskt knacka på innan det är dags för skolan, bara det gör att ögonen tåras av lycka och man får lust att åka till Amsterdam och köpa tulpaner.

Och om du har det jobbigt nån gång, som ni kan se högst upp på detta inlägg att alla kan ha ibland, så ska du veta att jag gör inget hellre än står där och delar med mig lite av den glada delen av mig. Så att du kan fortsätta göra andra, om inte främst dig själv, lycklig(a) genom att bara vara du.

Hoppas att du vet hur fantastisk du är, och allt det andra vet du redan, om min stora kärlek till dig osv. Annars får du säga till så ska jag ta om det hela. Det kan bli lite pinsamt såhär officiellt.

Och vad vore detta utan en hyllningsdikt till Henne själv?

Lisa, du är undrebar
Lisa, du gillar gröt
Jag hade behövt ännu mer godis
Om du inte varit så söt

Att alltid palla med livet
Är verkligen inte lätt
Men tillsammans ska vi orka
Så länge jag på gröt slipper äta mig mätt

Nu blir du säkert lite irriterad
För att jag framställer dig som ett matvrak
Men jag kommer i alla fall få dig att orka
Genom livet, det är en säker sak.